Barnsligt förälskad. Jag kan inte förklara känslan bättre. Men jag kan förklara situationen.
På min yngsta dotters dagis finns en mamma. Ni vet en sån där mamma som alltid är vacker. Trött måndagmorgon, gudomligt vacker. Stressad torsdagshämtning, sanslöst vacker. Spelar ingen roll när eller hur, alltid ett leende som värmer den kyligaste av dagar. Vi har bytt några ord, alltid trevlig. Hon är (såvitt jag vet) lyckligt gift. Karln är lika trevlig han också.
Så helt nyligen behövde jag några råd från mamman i hennes yrkesroll. Vi gjorde upp tid och plats. Träffades och pratade en stund. Hon kikade runt och pratade. Jag såg på henne ur helt nya vinklar. Vacker! Jag hörde även allt hon sa. Jag var inte helt uppslukad. Bara nästan.
För mig, med det sista året i minne, är det en oerhört skön känsla. Det påminner mig om att jag kan älska. Att jag vill älska. Inte just denna kvinna. Eller jo, lite. Men de har sitt. Jag har mitt. Tids nog kanske tillsammans med någon. Fram tills dess ska jag bara känna mig. Lite barnsligt förälskad.
Kommenterat på Skilda.nu